Spaning med Håkan Edström, överstelöjtnant, lärare och forskare i säkerhetspolitik och strategi vid Försvarshögskolan

Vilka trender ser du som kommer att påverka vårt samhälle mest de närmaste tre åren?

Rysslands angrepp på Ukraina

Det är mer än ett krig mellan två grannstater. Det handlar ytterst om vilken ordning som ska gälla i de internationella relationerna, och då inte enbart de närmaste tre åren. Putin-regimen i Ryssland anser att stormakter ska ha en särställning i världspolitiken och bland annat ges rätt att etablera inflytelsesfärer. De småstater som hamnar inom en stormaktssfär ska, enligt detta stormaktsperspektiv, inte ges rätt att självständigt utforma sin politik. I förlängningen kan det handla om fler aspekter än säkerhetspolitik och eventuella anslutningar till mellanstatliga allianser som t.ex. NATO. Auktoritärt styrda stormakter kan t.ex. sträva efter att diktera villkoren inom flera, kanske rent av samtliga, politikområden hos de småstater som ligger inom dess inflytelsesfär.

Ryssland är inte ensamt i synen på stormakters särställning.

På den globala arenan delar Kina detta synsätt. Regionala stormakter som Brasilien, Indien och Sydafrika anser också att de har rätt till större befogenheter än sina grannstater.

Västvärlden är inte förskonade från stormaktsfasoner

Frankrike och Tyskland var t.ex. båda delaktiga i utformningen av det så kallade Minsk-avtalen efter den ryska aggressionen mot Ukraina 2014. Avtalet innebar bl.a. att Ukraina skulle påtvingas justeringar av sin konstitution för att ge vissa områden ökad autonomi. Frankrike och Tyskland har dessutom varit drivande i tillkomsten av en gemensam utrikesförvaltning inom EU med en gemensam utrikespolitisk företrädare i spetsen. Då detta väl var på plats valde dock varken Frankrike eller Tyskland att nyttja dessa kanaler i de diplomatiska strävandena att förmå Ryssland att avbryta krigföringen mot Ukraina. Istället var det Frankrikes president och Tysklands förbundskansler som på stormaktsmaner tog direktkontakt med Putin. Därmed bejakade de också Putins världsbild, dvs. att stormakterna har en särställning och rätt att agera över småstaternas huvuden. Hågkomsten av det som skedde i München 1938 känns påtaglig.

Vilka konsekvenser kommer de trenderna att ge?

Frankrikes och Tysklands agerande

Dessa länders agerande riskerar att leda till misstro mot deras förmåga att vara drivande i utvecklingen inom EU och i förlängningen även mot EU självt. Avsaknaden av Storbritannien som balanserande stormakt inom det europeiska samarbetet kan komma att bli allt mer påtaglig. Sannolikt kommer framför allt forna öststater snarare att vända sig till NATO, dvs. USA, för att få säkerhetsgarantier. EU:s militära roll kommer m.a.o. förmodligen att minska än mer.

Globala planet

På det globala planet kommer troligen trenden med ökad stormaktsrivalitet att medföra att FN tappar ytterligare i relevans. Vetorätten i Säkerhetsrådet kommer sannolikt att nyttjas än mer frekvent vilket skulle reducera FN:s handlingskraft ytterligare. Förmodligen kommer Väst att avstå från att bidra till de av FN:s fredsskapande verksamheter som trots allt Säkerhetsrådet lyckas få igenom för att istället koncentrera sina militära ansträngningar till att bemöta Ryssland. Det tomrum Väst härvid lämnar efter sig riskerar troligtvis att fyllas av stormakter som ifrågasätter den rådande världsordningen och som försöker nyttja det uppkomna läget till att flytta fram sina positioner. I sin förlängning kan detta även komma att handla om kontrollen över strategiska råvaror och de globala handelsvägarna. Potentiellt kan Väst även komma att behöva hantera Kinas expansionism avseende bl.a. Taiwan.

USA:s förväntningar på Europa

I denna balansgång mellan Europa och Världen kan USA komma att uttrycka förväntningar på motprestationer av de europeiska stater man garanterat säkerheten för gentemot rysk aggression. Ytterst kan det innebära att dessa stater trots allt tvingas välja både och, dvs. att upprusta sina försvarsmakter för att kunna hantera såväl det tilltagande ryska hotet som behovet att bidra till USA-ledda insatser utanför den europeiska kontinenten. Konsekvensen riskerar således att bli att hittillsvarande altruistiskt militärt engagemang genom FN, och i viss mån även genom EU, ersätts av ett engagemang som styrs av egenintresse. Militära interventioner utan stöd av FN-resolutioner kan t.o.m. komma att bli vanligare och dessutom explicit motiveras av egna säkerhetsintressen snarare än lokalbefolkningens behov.

Vilka omvärldsfaktorer påverkar din bransch mest just nu?

Sveriges NATO-ansökan

För Försvarsmakten är självklart den svenska NATO-ansökan en central påverkansfaktor. Det handlar emellertid inte enbart om NATO, gemensam försvarsplanering och samarbeten med fokus på nyttjandet av militärmakt. Ökningen av försvarsbudgeten och internationellt samarbete kring skapandet av militära förmågor, och då inte minst de försvarsindustriella aspekterna, har också en stark inverkan.

Vilka konsekvenser kommer de faktorerna få?

Sverige som militärt alliansfritt?

Som militärt alliansfri kan, grovt förenklat, Sveriges strategiska bredd påstås ha handlat om linjen Åland-Gotland-Bornholm. För att kunna utföra ett isolerat angrepp mot Sverige utan att blanda in ytterligare stater var Ryssland kanaliserat till detta avsnitt i Östersjön. Om alliansfriheten bidrog till att underlätta försvarsplaneringen i detta avseende så utgjorde det begränsade strategiska djupet en belastning. Vi var helt enkelt tvungna att ta upp striden under, på och över Östersjön med våra ubåtar, ytstridsfartyg och stridsflyg för att därigenom vinna tid så att armén hann mobilisera.

Sverige som NATO-medlem?

Ett NATO-medlemskap skulle, genom de ömsesidiga förpliktelserna inom ramarna för det kollektiva försvaret, ge Sverige såväl en ökad strategisk bredd som ett ökat strategiskt djup. Bredden skulle utökas till att handla om Svalbard-Kaukasus. Sverige kommer m.a.o. att få bidra till NATO:s gemensamma försvar längs hela gränsen mot Ryssland från Norge i nord till Turkiet i syd. En inte allt för vild gissning är att Sverige kommer att förväntas bidra på samma sätt som våra nordiska NATO-grannar, dvs. Danmark och Norge. Det handlar bl.a. om temporär stationering av svensk marktrupp inom ramarna för en eller flera av de f.n. åtta stridsgrupper som utgör NATO Enhanced Forward Presence. Det kan även handla om Air Policing (patrullering) med svenska flygstridskrafter över Baltikum. 

Fördelar med ett NATO-medlemskap

Den stora strategiska vinsten för Sverige är, utöver de ömsesidiga försvarsgarantierna, det ökade strategiska djupet. Flygvapnet kan flytta sina luftförsvarsoperationer längre österut. Flottan behöver inte längre operera inomskärs längs Östersjöns västra kustremsa utan kan förflytta samma verksamhet till östersjöns östra dito. Armén bör antagligen överge den 200-åriga föreställningen att Sverige försvaras bäst i Sverige. Danmark har t.ex. dragit slutsatsen att de danska markstridskrafterna gör bäst nytta i Baltikum. De svenska beslutsfattarna bör rimligen komma till liknande konklusioner. Om de svenska brigaderna ska sändas till Baltikum eller Finland är dock något den stundande försvarsplaneringen under NATO:s ledning bör ge besked om.

Sammanfattningsvis måste således inte enbart svenska försvarspolitiker och ledningen inom Försvarsmakten tänka i nya banor. Även svensk försvarsindustri måste inse de nya möjligheter som kommer i NATO-medlemskapets kölvatten. Den monopollikna ställningen vad avser leveranser av försvarsmateriel till Försvarsmakten kan ersättas av ökade andelar på den europeiska förvarsmarknaden om korten spelas rätt.

Vilka råd skulle du ge en yngre ledare i din bransch?

Jag har egentligen bara ett råd att ge och det är att bejaka akademiseringen av officersyrket. Framtiden innebär krav på en intellektuell officerskår fri från dogmatiska tankar från en svunnen tid. Med en sund akademisk skepticism är officerskåren rustad att möta de krav som ställs då bl.a. nya koncept ska utvecklas för att hantera de nya realiteterna.

Håkan Edström, överstelöjtnant, lärare och forskare i säkerhetspolitik och strategi vid Försvarshögskolan