Rakhet med omtanke – nyckeln till starkare ledarskap

”Jag vill inte såra.”
”Det kanske löser sig av sig självt.”
”Nu är inte rätt tillfälle.”

Känner du igen tankarna? Vi människor hittar ofta skäl för att undvika att vara raka. På ytan kan det se ut som omtanke – vi vill skydda den andre från obehag. Men om vi är ärliga med oss själva handlar det oftare om något annat. Rädslan för att inte bli omtyckta. Obehaget inför en stark reaktion. Eller helt enkelt vår egen vilja att slippa en jobbig situation.

Vad händer när vi inte är raka?

Den som undviker att säga saker som de är, lämnar nästan alltid ett tomrum efter sig. Människor fyller själva i vad som inte sagts, ofta med mer oro än vad som var befogat. Missförstånd får grogrund. Irritation byggs upp. Förtroende naggas i kanten.

Och om det är något man lär sig i konflikthantering, så är det detta: ta problemen så fort det bara går. Väntar du för länge, växer de till sig. Ett litet missförstånd kan bli en konflikt. En otydlighet kan bli en spricka i relationen. Att hoppas på att saker löser sig av sig själva är sällan en framgångsstrategi.

Ett vardagligt exempel

Tänk dig en medarbetare som ofta kommer sent till möten. Du väljer att inte säga något för att undvika obehag. Efter några veckor börjar de andra i teamet muttra, och nu är problemet större än om du hade tagit samtalet direkt. Så ser det ofta ut när vi inte vågar vara raka. Ett mer konstruktivt sätt hade kunnat vara att säga: ”Jag har märkt att du ofta kommer sent till våra möten, och det påverkar gruppen. Hur ser du själv på det?” Då blir budskapet lika tydligt, men på ett sätt som öppnar för dialog och lösning.

När rakhet blir en ursäkt

Men det finns också de som gör tvärtom. De som gärna berömmer sig själva för att ”alltid vara raka”. Det låter modigt och eftersträvansvärt men ibland är det bara en omskrivning för att man är plump. Att säga vad som helst, när som helst, utan att reflektera över hur det landar. Det är inte rakhet. Det är hänsynslöshet. Och ofta är det just bristen på empati som gör skillnaden; att inte förstå hur ens ord kan uppfattas och tas emot.

En ledare som blandar ihop rakhet med att slippa ta ansvar för tonen, riskerar att skada tilliten i sin grupp. Medarbetare sluter sig, delar inte sina tankar och börjar undvika den som inte förmår visa respekt i sina ord. Man kanske får kortsiktig kontroll, men långsiktigt tappar man engagemanget.

Ett exempel på rakhet utan förståelse

Tänk dig en chef som vid ett möte säger rakt ut till en medarbetare: ”Du är helt fel person för den här rollen.” Budskapet är tydligt, men utan eftertanke om hur orden landar. Resultatet blir att medarbetaren känner sig kränkt och tappar motivationen – inte att problemet blir löst. Här ser vi skillnaden mellan rakhet med respekt och rakhet utan empati. Ett mer respektfullt sätt hade kunnat vara att säga: ”Jag ser att du kämpar med flera delar av rollen – hur upplever du det själv?” och sedan föra en dialog. Budskapet blir lika tydligt, men med chans att landa på ett sätt som leder framåt.

Äkta rakhet

Efter dessa exempel blir det tydligt vad som står på spel. Äkta rakhet handlar om något mer än att säga rakt ut vad man tycker eller att tiga av bekvämlighet. Det är förmågan att säga det som behöver sägas, i tid, men med respekt för den som lyssnar. Det är att vara ärlig, inte bara med fakta, utan också med intention: jag vill att vi löser detta, inte att vi hamnar längre ifrån varandra.

Att vara rak kräver alltså mer av oss än att bara ”säga som det är”. Det kräver empati; förmågan att förstå hur den andre kan uppfatta det jag säger, även om jag inte håller med om deras tolkning. Och det kräver närvaro, mod och omtanke. Ibland också förberedelse: Vad är det egentliga budskapet? Vilket syfte har jag med att ta upp det här? Hur kan jag uttrycka mig så att den andre både förstår och känner sig sedd?

Omtanke och ansvar

Efter att ha sett både undvikande och överdriven rakhet blir det tydligare varför balansen är avgörande.

Man är inte snäll genom att undvika ärlighet. Tvärtom riskerar man att svika både sitt uppdrag och sin medarbetare. Den som inte får veta vad som behöver bli bättre, får heller inte chansen att växa. Men lika sant är att man inte är stark genom att gömma sig bakom plumphet och kalla det rakhet.

Den verkliga styrkan ligger i att våga säga det som behöver sägas – tydligt, respektfullt och i rätt tid. Det handlar om omtanke. Om ansvar. Och om att förstå att rakhet inte är en motsats till vänlighet, utan ofta dess djupaste uttryck.

En fråga till dig

Med de här perspektiven i bakhuvudet blir det naturligt att ställa sig själv några frågor.

När undviker du själv att vara rak och varför? Är det verkligen för den andres skull, eller för din egen? Och om du gärna beskriver dig själv som ”alltid rak” – kan det vara så att det ibland är en ursäkt för att slippa anstränga dig med omtanken?

Den som undviker att vara rak behöver jobba med sitt mod. Att våga göra något som upplevs som obehagligt kräver mod men genom att reflektera, kanske tillsammans med en coach, gör man tröskeln mindre.

Den som gärna ”säger sanningar” men inte förstår hur det kan uppfattas och tas emot behöver jobba med sin empatiska förmåga. Kom ihåg att empati är förmågan att förstå hur någon annan tänker. Det är inte samma sak som att tycka att det är rätt. Även här kan en coach ge den spegling som behövs.

Både den som undviker rakheten och den som talar utan att reflektera över hur orden tas emot har faktiskt stora möjligheter att utveckla sitt ledarskap. Att stanna upp och fundera över varför man gör som man gör är första steget mot att förändra sitt beteende och att bli en bättre ledare.

Stefan Lundgren, [i.o.h] Organisationsutveckling AB

Kontakta mig på stefan@ioh.se